Hon stannade till här på vägen och jag firade det med att laga Köttfärslimpa på älgfärs.
Men att bara få ha henne här ett par timmar, för att sedan få lov att vinka av henne igen, är tortyr!
Hade det inte varit för att jag får träffa henne igen både på fredag och lördag så hade jag varit en väldigt ledsen Marie just nu...
I övrigt att jag meddela att jag hade en näradöden-upplevelse idag. Big Time.
Ni vet när man cyklar i nerförsbacke. Då går det ju väldigt fort, right?
Något som man då uppskattar väldigt mycket är att kunna bromsa. Är ni med?
När dessa bromsar då väljer att sluta fungera, då känner man liksom att man hade kunnat må lite bättre.
Med ungefär 20 meter kvar till en trafikerad gata väljer min kedja att hoppa.
Kul tänkte jag, medans cykeln åkte i 300 km/h. Typ.
Mina val var enkla; åka rakt ut i vägen eller att slänga mig
Jag lever fortfarande så jag valde alltså alternativ nr 2.
Det enda som blev sårat var stoltheten.
Och cykeln av alla onda ord den fick på vägen hem sen... När jag väl lyckats slänga fast kedjan igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar