As we speak

Jag sitter nu, as we freaking speak, och finurlar med bilder både från La romantica-helgen och dagens äventyr i stallet.
Jag hade både mamman och Bellan med mig ut idag och det var rikitgt roligt.
Bella red både minsta Pluto och största Tom. Och min mamma vågade sig upp på min stora fina bamsehäst också!
Jag fick ta ett par varv på en av tjejernas häst Kerri, riktigt rolig variation. Det var en halv häst i jämförelse med Tom.
En lugn skritt-tur har ju inge dött av... ;)

Nu är vi alla tre halvt döda efter en lång härlig stalldag (Jenny, om du lyckats hitta min blogg nu, TACK för en jättetoppen dag!) och en god middag.
Jag ska ha seriöst soffhäng en stund innan jag åter beger mig in i köket för att baka lite av mormors god bröd Stomp.

Jag gissar att jag somnar ganska snart efter brödet är klart...


Nu pics!!

Jaha har jag en blogg?

Hej, jag heter Marie. Jag brukade blogga på den här sidan för väldigt länge sedan.
Men under de fyra dagar som gått sedan vi sågs sist, har jag sysselsatt mig med värdsliga saker såsom plugga, barnaskötsel, plugg, pojkvänskötsel, plugg och så kom min söta mamma på besök i tisdags. Utöver det har jag mest pluggat.

Sedan slog det mig idag att det var någonting jag hade glömt. Någonting livsviktigt!
Så, here I am.
Jag är inte bara här, jag är även en big fat lögnare som lovade er bilder från min och T´s romantiska weekend. Jag är inte så bra på det där med löften...
Så, jag LOVAR att slänga upp bilderna. ASAP!

Idag ska jag äntigen ut till stallet igen, efter ännu en tids frånvaro.
Det har blivit mycket "En tids frånvaro" på sista tiden... Jag mår uppriktigt dåligt av att inte få mina dagar med Tom. Han är (hela stället är) min oas. Min psykolog. Mitt ställe att andas.
Vad säger det om mitt liv nu när jag inte ens har tid att andas...
Det är så sjukt mycket runt mig nu och jag skulle verkligen behöva träffa honom oftare.
Verkligen.
Stora underbara Tom.
Men idag får jag!


See ya!

Farväl underbara Elite Palace Hotel

Om en liten stund är det dags att checka ut från mitt nypåfunna favorithotell.
Min klockrena sambo bokade Juniorsviten till oss, i smyg, så det var en ganska cool känsla att kliva in i ett enormt hotellrum med lång korridor, ett sjukt stort badrum med både badkar och dusch och en säng som hade rymt ett forbollslag.

Helgen har varit underbar.
I fredags kom i ganska sent och gick ner på hotellets restaurang (vilket visade sig vara Bishops arms som även finns i Falun) och åt stört god mat, för att sedan kila upp till vår svit och krypa ner framför Tvn i sängen.
Efter lördagens hotellfrukost gick vi bort till tunnelbanan och letade oss fram till Historiska museet och skaffade oss lite intressant (och mindre intressant) kunskap.
Väl hemma tog T en välbehövd (och skittråkig) powernep innan vi tog taxi bort till Helenes Krog en bit längre upp på Sankt Eriksgatan (där hotellet också ligger).
Lördagkvällen avslutades rena och mätta i vår underbara säng framför Tvn.
Sjukt underbart.

Nu är vi (jag) kräkfärdig av på tok för mycket god frukost och vi passar på att njuta lite till av vårt fina hotellrum innan vi strax ska åka och hämta B i Södertälje och sen styra kosan mot Falun igen.

Jag längtar hem, men jag hade gärna stannat här ett par nätter till och jag hoppas på en favorit i repris nästa år. (Visst älskling?)

Bilder kommer när jag fått landa hemma....

B´s nya säng

Jag måste bara slänga upp en bild på Bellas nya säng vi hämtade igår.
Jag och B byggde ihop den helt själva! Tjejer kan!

Love

Today is the day!

Idag firar jag och min T 3 år tillsammans.
Alltså, jag vet att det brukar vara något negativt att säga såhär, men det känns som mycket längre än tre år.
Men jag menar det på ett väldigt positivt sätt.
Vi har gått igenom så mycket, gott och ont, på den här tiden så det borde inte rymmas på bara tre år.

Vi ska åka (via s-tälje och lämna B hos sin far) till Stockholm och bo på hotell två freaking nätter. I love it! Hotell är (vanligvis) rena, fräscha och så bäddar de sängen och byter handdukar varje dag! Paradis.
På lördag ska vi på Historiska museet (heter det väl), jag har inte varit där sen jag gick i skolan så det ska bli spännande.
Det blir bara han och jag hela helgen. Precis som det ska vara.

Datorn hänger med, men jag anar att bloggen kan bli lidande.
Så vi hörs efter helgen.

Självdisciplin

Någon som har lite till övers?
Jag verkar ha förlagt min...

Det är jättesvårt att plöja igenom en Samhällskunskapsbok (tjock som The Shining), när datorn är tankad av purfärska avsnitt av Greys, DH, Cougar town och OTH....
Jättesvårt!
Jag tänkte att medans jag äter frukost så kunde jag ju unna mig ett avsnitt...
Men nu är ju det slut och min absitinens är inte stillad.

Jag önskar jag vore skitzofren. Då hade jag kunnat säga åt mig själv - på riktigt.
Eller så önskar jag att Tv:n lägger av och att internet slutar fungera i ungefär 4-5 timmar. Och att mina mediaspelare på datorn tillfälligt går sönder.
Ja det vore bättre.

NU ska jag.
Nu.


Eller strax....

Trött på rött

Vad tog det?
3 månader?

Nu är jag iallafall trött på min snygga röda hårfärg. Jag visste att dagen skulle komma.
Men jag visste inte att jag skulle stå på affären helt nollställd och välja mellan potentiella hårfärger.
Nu sitter jag med någon form av brun-mahognynyans i skallen och känner bara att vadsomhelst är bra. Jag behöver en förändring. Något nytt.


Idag har jag min andra mattelektion!
Jag är både pepp och nervös. Sist var tillräckligt svårt och jag är spänd på vad vi ska gå igenom idag.
Jag är väldigt tacksam över att skolan ligger såpass när att jag tar mig dit med buss på tio minuter, inget byte eller krångel.
När all den här förbannade snön försvinner blir det ännu bättre, då kan jag cykla igen.

Nu ska jag skölja håret och sedan stoppa näsan i datorkunskaps-boken!

Dagens craving

Det är dags för en ny dagens gottigott tycker jag.

Denna gång är det Brämhults fantastiska apelsinjuice som fått äran att tillfredstäla mina smaklökar.

Den är helt galet god. Jag ska frysa den och äta den till middag!

IIIhhhh!

I brist på vettigare rubrik.

Hej. Jag heter Marie och jag är freakin student!!
Det gick så bra på introt igår OCH på den första mattelektionen.
Vi hade en genomgång av bråk och även fast det verkade stört omöjligt och jag misslyckades att förstå allt det där "logiska" alla mattesnillen pratar om hela tiden, så kändes det som att jag faktiskt kanske kommer fixa den där kursen.
Med lite positiv inställning och pepp från mina söta vänner (Tack Underbara Ni), så kommer det nog gå vägen.

Jag har tillochmed fått (och lämnat in!!) mina första uppgifter i engelska och svenska. I´m on fire!
Jag känner verkligen en iver inför det här. Det ska bli kul. Vart fan var den inställningen i gymnasiet?!

Det finns dock en stoooor nackdel i allt detta, iaf nu i början.
Mina stunder tillsammans med min stora fina vän ute i stallet blir lidande.
Nästa vecka åker T på miniturné med Mary Fay till Tyskland och blir borta över en vecka.
Om inte min (världens underbaraste, bästa, snällaste) mamma kommer upp och sällskapar mig blir jag helt ensam med Barn och heltidsstudier och då finns det inte en chans att hinna åka till stallet.
Kommer hon upp så kanske jag kan tigga skjuts och hjälp litegrann och på så vis hinna med både stall, studier och barn.
Dessutom kanske Bella kan slippa pulsa i snön tillochfrån skolan varje dag.
(Mamma märker du hur mycket vi behöver dig?!)


Nu ska jag återgå till allvaret (eftersom jag inte har några skoluppgifter att göra för tillfället betyder "allvaret" att se ett rykande färskt Desperate housewifes)

Sista dagen i frihet v/s Nu jävlar!

Jag skrev en lång tillbakakommentar till Anonym som kommenterade förra inlägget med "Du väljer dina tankar". Men jag hade så mycket att skriva så det fanns inget slut. Så jag låter det vara och säger bara; Okej..


Så, idag är alltså sista dagen i "frihet". Det låter väldigt dramatiskt och egentligen är enda anledningen till att jag sätter en negativ klang på det är att jag är så sjukt nervös.
Jag spelar ofta mina kort bekvämt och säkert, jag gillar sitationer där jag känner mig hemma.
Att göra något nytt har alltid varit mer oroligt och jobbigt än förväntansfullt och intressant.
Även om de känslorna såklart också funnits där så är de liksom i skuggan av oron.
Jag måste hela tiden påminna mig själv om att det är det här jag VILL, KAN och BEHÖVER.

Jag börjar ju skolan i morgon god damnit!
Det är första steget på en jääättelång resa mot att bli vad jag (efter 27 år) äntligen kommit på att jag vill bli när jag blir stor.
Jag ska befinna mig på Västra skolan klockan 9 i morgon för för introduktion. Jag är spänd, förväntansfull. Och Livrädd.
Jag har väldigt svårt för såna krystade sociala sammanhang.
Massor av folk samlade i en liten sal. Och så jag.
Så känns det. Alla är normala och jag är konstig. Alla tittar på mig och tänker jättejättedumma saker.

För er alla sociala och utåtriktade människor där ute så låter detta säkert störtlöjligt. Men jag vet att det finns en massa människor som är precis likadana som jag.
Vad gör man åt detta?
Föreställer sig alla nakna?
Låtsas vara någon annan, någon jättesocial och självsäker?

Det känns som jag ska hålla föredrag för tusentals högt upp satta människor, men jag ska ju bara befinna mig i en sal tillsammans med en hög vanliga Falubor. Folk som är där för exakt samma anledningar som jag.

Det här är ett klockrent fall av hur svårt det är att "Välja sina tankar" hur mycket man än försöker och vill.