I´m falling to pieces

Så.
Kvällen igår var toppen. Helt fantastiskt rolig.
Tills den blev katastrofal.

Som vanligt, inga detaljer. Bara känslor.
Ni får leva i ovisshet.

Ärligt talat vet jag inte om det här kommer lösa sig.
Jag har gått igenom allt i mitt huvud flera gånger.
Tänkt vad jag skulle sagt annorlunda, känt annorlunda?

Jag hade kunnat uttryckt mig annorlunda.
Jag hade kunnat göra som jag blev tillsagd - hålla mina känslor för mig själv.
Inte berätta vad jag känner.
Men då ljuger jag ju?


Vem är det som förändrats egentligen?
Vem är det som är självisk?

Jag har varit exakt här förut....
Jag vet vart den vägen du tar nu slutar.
Eller aldrig någonsin slutar...


Möt mig halvvägs, eller förstå iallafall.
Be mig inte hålla det som skrämmer mig för mig själv.


Och snälla.
Behandla mig aldrig sådär igen.