Jag vill babbla om flytten och hur spännande det är, hur jag vill inreda och vad jag vill köpa.
Men det går inte.
Svackan är ett faktum.
Vare sig den är min eller våran, så är den konstaterad.
Dialogen är spänd och skör. Irritationen ligger i luften. Åsikterna går isär hela tiden.
Hejdå kärlek.
Hej ångest.
Är det ett straff för att jag vädrat min oro och mina tankegångar?
Jag kan inte backa. Jag vill inte för min oro är befogad.
Det bollen är på din sida nu.
Make an effort.
Antingen lever vi såhär tills "oss" dör.
Eller så gör vi det inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar