Det är borta!
Mitt i all julkärlek och förväntan så satte jag mig för att räkna ihop räkningarna, Big mistake!
Jag ringde CSN för att se om möjligheten fanns att jag kunde skjuta på min avbetalning en månad, men icke! Jag hade inget giltigt skäl. God Jul!
Nu sitter jag lite i kläm igen och ser inte direkt fram emot att be min kära far om hjälp. Jag vet att det kommer lösa sig, han kommer hjälpa till, för det gör han alltid. Och det känns hemskt!
Jag vill ju klara mig själv, jag vill ju! Fattar inte de som skickar ut räkningar det??
Nu känns det mest bara dumt. Fast jag tror pirret återhämtar sig tills i morgon bitti när Isabelle öppnar sina morgonpaket och jag får se hennes vackra ögon lysa av glädje. Det är ju ändå det bästa med julen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar