onsdag 17 november 2010

Mardrömångestmardröm

Jag har alltid haft "lätt" att drömma.
Konstiga drömmar, speciellt mardrömmar.

På senaste tiden har jag drömt mycket mer mardrömmar än vanligt.
Om död och olyckor. Där de jag älskar allra mest har varit inblandade.
Inatt var inget undantag då jag åter igen drömde om det allra värsta som kan drabba en förälder, att förlora sitt barn.
Dessutom förlorade jag min mamma samtidigt.

Man vaknar ju med samma ångest, om än bara för en sekund, som om detta var total verklighet.
Och även fast man kommer på direkt att det bara var en dröm, så har man ju fortfarande känt ångesten.
Det är ju ofta så att även fast drömmen är helt åt helvete störd, så är ofta känslorna "normala".

Jag har väldigt lätt att få ångest - av diverse olika anledningar. Dessa skitnätter gör verkligen inte saken bättre.
Så fort Bella går utanför dörren sätter den igång, sen är den där mer eller mindre hela dagen tills hon kommer hem igen.

Jag är besatt och beroende av min dotter.
Hon är inte bara viktigast i mitt liv.
Hon är betydande för min egen överlevnad.
Hör stört är inte det?
Helt normalt, men så stört!




Inga kommentarer: