T har jobbat natt hela veckan så jag har sovit ensam varje natt, vilket jag hatar.
Nu har det varit helg och jag har fått krypa in i hans varma famn i två nätter i rad, vilket jag älskar.
Så kom söndag.
Söndag = sova ensam = ångest.
Att han jobbar natt är jättebra för honom, för oss också. Han mår bra, rutiner med hus, hem och barn funkar perfekt.
Men jag hatar nätterna.
Hatar Hatar Hatar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar